Det är något i luften

Det är något som sker i Sverige och som får en del rubriker inom kändisvärlden...
för några veckor sedan skrev Pernilla Wahlgren om något som hon var med om på tåget en helt vanlig dag. Ni kan läsa mer om detta här. Detta är rätt så unikt skulle jag vilja säga. Inte att under sker utan att det faktiskt finns en "kändis" som vill skriva om det.
I gårkväll på Robinson var det en ung kvinna som drabbades av hjärnblödning och i Paolo Robertos blogg kan man läsa följande: "Nu kan vi inte göra annat än att be en stilla bön." 
Han har så rätt i det han säger och det känns som om Sverige börjar öppna sig för det nu... ska bli otroligt spännande att följa detta i fortsättningen...

Tillbaks i storstan

Nu är jag åter i Stockholm efter en bilresa som aldrig tycktes ta slut. Så här segt har det aldrig varit att köra den sträckan. Kanske kan det bero på att jag tyckte att det var extra segt att lämna skåne denna gången. Skåne har verkligen behandlat mig väl i sommar och det var med vemod i hjärtat jag åkte därifrån...

Men nu är jag här, ensam i min lägenhet. Jag har längtat efter denna ensamhet efter att ha bott tillsammans med familjen i sommar. Här är det bara jag som stökar ner, städar och lagar mat...

Nu ska jag snart sova, jag ligger nerkrupen under mitt nya, tjocka vintertäcke (lägenheten är mycket kallare än föräldrarnas hus) och ska avsluta dagen med att inleda denna bok...

Hösten är i antågande

och det är min sista dag i skåne... imorgon bär det åter till storstan. Det vore fel om jag inte sa att det är med väldigt blandade känslor...
Det ska bli skönt att komma igång med skolan igen och det ska bli jättehärligt att träffa alla Stockholmsvänner igen, samtidigt ska det bli väldigt ledsamt att lämna landet, familj och vänner här nere i skåne...

Rikard har hittat en rumpa

Eller ett hjärta, som Ingrid tycker att det är...
Vad tror du?

Sista glassen...

Idag var det dags att använda glass-checkarna som jag och min bror fick av Fredrik när vi fyllde år... Rikard skulle äta tills han spydde... men riktigt så illa blev det inte... men det var väldigt trevligt!

Lycka är

Att läsa ett äkta, handskrivet brev från en kär vän samtidigt som man väntar på en annan. Som lycka i en liten ask :-)

Ok, ska det vara så här eller???

Seriöst! Hur längesedan var det inte sen jag skrev något här... det är nästan så att jag skäms... men bara nästan.

Sommaren är över och det är dags för mig att åter bege mig till storstan... jag är inte alls taggad för det. Speciellt inte efter att jag var och hälsade på Rebecka och David i deras fantastiska hus som de håller på att renovera. Jag vill också bo så!

Men, snart är det min tur, förhoppningsvis... juni -12 flyttar jag till skåne igen och då blir det annat av!

Frid!